Särkullbarn

Därför får särkullbarn arvet direkt

När en gift person dör går kvarlåtenskapen till den efterlevande maken. Finns bröstarvingar som inte är makens egna gäller det bara om de själva avstått (3 kap. 1 § ärvdabalken). Särkullbarnet tar alltså ut sin arvslott vid förälderns död, på samma sätt som om föräldern varit ogift.

Gemensamma barn hamnar i ett annat läge. Deras arv går till den efterlevande maken med fri förfoganderätt och betalas ut som efterarv när maken i sin tur dör (3 kap. 2 §). Ett särkullbarn ärver däremot aldrig sin förälders make, såvida det inte avstått sitt arv till förmån för maken.

Testamentet kan halvera arvet – inte ta bort det

Den som vill skydda sin make skriver ofta ett testamente till makens förmån. Mot särkullbarn biter det bara till hälften: laglotten, hälften av arvslotten, kan inte testamenteras bort (7 kap. 1 §). Särkullbarnet måste dock begära jämkning inom sex månader från att det fick del av testamentet, annars gäller testamentet fullt ut (7 kap. 3 §).

Två särkullbarn och en kvarlåtenskap på 1 200 000 kr efter bodelning ger alltså arvslotter om 600 000 kr var. Med testamente till maken kan barnen kräva 300 000 kr var, och maken får resten.

Basbeloppsregeln går före

Den efterlevande maken har alltid rätt att ur kvarlåtenskapen få egendom som tillsammans med det maken fick i bodelningen och makens enskilda egendom motsvarar fyra prisbasbelopp (3 kap. 1 § andra stycket). Med prisbasbeloppet 2026 på 59 200 kr är det 236 800 kr. Regeln går före både särkullbarnets arvslott och laglott – i ett litet dödsbo kan särkullbarnet bli utan.

Avstå till förmån för efterlevande make

Ett särkullbarn kan välja att vänta. Avstår barnet från sitt arv till förmån för den efterlevande maken får det i stället efterarv ur makens bo när maken dör, på samma villkor som gemensamma barn (3 kap. 9 §). Det kräver förtroende: maken får förbruka egendomen, och barnets andel blir en kvot av det som finns kvar.

Avståendet görs skriftligt, helst i samband med bouppteckningen. Mallen för arvsavstående har alternativet inbyggt. Ett vanligt avstående, utan förmån för maken, för i stället lotten vidare till särkullbarnets egna barn.

Vanliga missförstånd

• ”Särkullbarn ärver sin styvförälder” – nej. Arvsrätt bygger på släktskap, och efterarv får särkullbarnet bara om det avstått till förmån för maken.
• ”Man kan göra särkullbarn arvlösa med testamente” – nej, laglotten står kvar. Däremot måste barnet själv begära jämkning i tid.
• ”Ett inbördes testamente binder särkullbarnen att vänta” – nej. En önskan i testamentet om att vänta är just en önskan.
• ”Särkullbarn behöver inte kallas till bouppteckningen” – jo. De är dödsbodelägare och ska kallas i god tid (20 kap. 2 §).