Skyddsombud

När skyddsombud ska finnas och vem som utser det

På ett arbetsställe där minst fem arbetstagare regelbundet sysselsätts ska det bland arbetstagarna utses ett eller flera skyddsombud, och ombud ska utses även på mindre arbetsställen om arbetsförhållandena kräver det (6 kap. 2 § första stycket arbetsmiljölagen). Ombudet utses av den lokala fackliga organisation som har eller brukar ha kollektivavtal med arbetsgivaren; finns ingen sådan utses det av arbetstagarna själva (andra stycket). Arbetsgivaren utser aldrig skyddsombud – det är poängen med rollen.

Saknar arbetsstället skyddskommitté kan en facklig avdelning med minst en medlem på arbetsplatsen i stället utse ett regionalt skyddsombud utifrån (tredje stycket). Finns flera skyddsombud ska ett av dem vara huvudskyddsombud och samordna arbetet (3 §). Vid minst femtio anställda ska det dessutom finnas en skyddskommitté med företrädare för båda sidor (8 §). Skyddsombud utses för tre år i taget om inte förhållandena kräver annat (6 § arbetsmiljöförordningen).

Uppgifter och rättigheter

Skyddsombudet företräder arbetstagarna i arbetsmiljöfrågor, vakar över skyddet mot ohälsa och olycksfall och över att arbetsgivaren bedriver ett systematiskt arbetsmiljöarbete. Det ska delta när nya eller ändrade lokaler, arbetsmetoder och arbetsorganisation planeras, och arbetsgivaren ska underrätta ombudet om förändringar som har betydelse för arbetsmiljön (6 kap. 4 §). Arbetsgivare och arbetstagare ansvarar gemensamt för att ombudet får den utbildning som behövs.

Ombudet har rätt till den ledighet uppdraget kräver med bibehållna anställningsförmåner (5 §) och rätt att ta del av de handlingar och upplysningar som behövs (6 §). Anser skyddsombudet att något måste åtgärdas eller undersökas ska det vända sig till arbetsgivaren med en begäran; arbetsgivaren ska genast bekräfta den skriftligt och lämna besked utan dröjsmål. Händer inget kan ombudet vända sig till Arbetsmiljöverket, som prövar om föreläggande eller förbud ska meddelas (6 a §). Begäran kallas i dagligt tal en 6 a-anmälan och är skyddsombudets starkaste verktyg i vardagen.

Rätten att stoppa arbete

Innebär ett arbete omedelbar och allvarlig fara för liv eller hälsa, och kan rättelse inte genast uppnås genom att ombudet vänder sig till arbetsgivaren, får skyddsombudet bestämma att arbetet ska avbrytas i väntan på Arbetsmiljöverkets ställningstagande (6 kap. 7 §). Samma rätt gäller ensamarbete när det är påkallat från skyddssynpunkt, och arbete som strider mot ett förbud som vunnit laga kraft. Stoppet får även avse inhyrd personal. Visar det sig i efterhand att stoppet var obefogat är ombudet ändå fritt från skadeståndsansvar – lagen vill att ombudet ska våga använda rätten.

Skydd mot repressalier

Ett skyddsombud får inte hindras att fullgöra sina uppgifter och får inte på grund av uppdraget ges sämre arbetsförhållanden eller anställningsvillkor. När uppdraget upphör ska ombudet ha villkor som är likvärdiga med dem som skulle ha gällt utan uppdraget (6 kap. 10 §). Den arbetsgivare eller arbetstagare som bryter mot det ska ersätta skadan, även sådan som inte är rent ekonomisk (11 §). Skyddsombudet är dessutom en facklig förtroendeman när det utsetts av facket, med det skydd förtroendemannalagen ger.

Vanliga missförstånd

• ”Skyddsombudet ansvarar för arbetsmiljön” – nej, ansvaret ligger alltid på arbetsgivaren. Ombudet bevakar och driver på, men kan inte ställas till svars för brister.
• ”Vi har inget fack, så vi kan inte ha skyddsombud” – utan kollektivavtalsbärande fack utser arbetstagarna ombudet själva, och lagen kräver ett från fem anställda.
• ”Chefen kan utse en lämplig person till skyddsombud” – arbetsgivaren utser aldrig skyddsombud. Ett ombud som chefen pekat ut saknar lagens befogenheter.
• ”Skyddsombudet kan stoppa allt det ogillar” – stopprätten gäller bara omedelbar och allvarlig fara, ensamarbete och överträdda förbud. Annat drivs genom en begäran enligt 6 kap. 6 a §.